Edit

(För tjugosex år sedan exakt läste jag en samling med Edit Södergrans dikter.)


Stjärnsplitter,
dagg i gräs,
på strandens stenar - något
talar till dig
blomma i nyvintersnö,
förandligad när lungorna förtvinat.

 Lysande stjärna:
låt glittret i din hand
falla över Karelen.

Blott anden kvar
blott det bleka ansiktets grav;
men skuggan rister av skratt
och smyger mjukt i mörkret
som en smidig katt.

Dikten har
sitt hem i ett sorlande hav.