Tänk om Jorden bara är en berättelse;
virriga fragment av gamla sagor
berättade av en tankspridd gamling
som snart faller i sömn.
(1993-07-02)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
4 kommentarer:
Ohh, en postmodern flirt! :)
Nja, det var nog inte det hållet jag tänkte åt. Postmodern filosofi i all ära (jag kan nästan inget om den), men det här hade något annat som grund. Fast inte minns jag det efter alla år!
Var ganska säker på att det inte var syftet. Det fina med poesi är väl att den ofte får en betydelse för läsaren.
Själv är mitt mål att mitt liv skall bli en sjuhelvetes historia. Så det ligger ju något i det hela. En spridd önskan om att injicera sig i berättelser som kommer leva vidare är också stark bland många.
Det kan vara något med shamanism också ...?
Hur som helst: så fort dikten fångar läsaren/åhöraren på något sätt får den ett värde. Skulle det sammanfalla med diktarens avsikter är det givetvis ett bonus, men inget krav.
Skicka en kommentar