måndag 31 mars 2008

Om molnen drar bort

Om molnen drar bort
och tar fågelvingarna med sig -
inget finns kvar
jorden torkar sönder -
och inga ögon finns kvar att se.


En tomhet av sträng öken


Klippor slipade av vind och sand


Kanske ändå en drömsk varelse
kan stå upp bland stenarna
slå vatten ur berget
befalla marken att grönska


Då skall en skalbagge
fånga solen i grönblanka vingar

torsdag 27 mars 2008

Snögubbe


Här böjer snögubben försiktigt sin gamla rygg -

vill han känna doften
från vårens första blommor?

Ömsint gamling

böjd rygg, småleende

över det nya livet

När man går

är det gott

att veta att världen finns kvar.

Och veta att

nya gamlingar

skall vaka varsamt

och böja huvud och rygg

i kärlek till det växande

tisdag 25 mars 2008

Träden talar

Träden talar

Vi hör dem inte
(lika litet som vi ser porsens doft)

Ändå finns samtalet där

Ogripbart, obegripligt

Vi kunde lika gärna
vara från olika planeter

När fåglarna tystnar
under dovsinta middagstimmar
går ändå budskapen
från träd till träd

Kanske bäst att inte vara här
om man inte är schaman

Schamanen själv
blir ett träd -
talar med sina likar

Vill jag vara här
när träden fäller sin dom?

torsdag 20 mars 2008

Påskbetraktelser

(Det här är en samling av påsk- och vårmotiv från mer än tjugofem års skrivande, nu presenterat som ett paketerbjudande:)


Det är påsk och solen skiner
Jorden är frusen och död
Snart är den full av blommor
Livad av solens glöd


Re’n har en ljusgul fjäril
yrat längs Mälarns strand
letat bland vita båtar
lockad av solens brand


fram ur sitt vinterviste
ut på en dammig kaj -
trodde väl att vi redan
var i månaden maj!


Påsken gör slut på döden
Stararna visslar på vind
Knopparna bryter sitt fängsel
Solen är vänligt trind

***


Igår kom storm och snö
som en sen surpris i mars.
Idag är himlen upplöst
till ett blåtonat
oskrivet blad.

Trädtopparna står svarta av bläck
att skriva tecken däruppe:

Odin riden sin vilda jakt
och valkyrjor våldsamt med honom

Vite Krist
dväljs under jorden.
I morgon är han åter
med Balder, Adonis, Theseus,
Orfeus, Dionysios, Gilgamesh,
Zagreus...
Inte storvulet skränande
som en wagnergud.
Men stillsamt,
som vårens första tussilago.

***

I påskdagens ljus
tinar marken -


liksom frusna tankar
smälter fram
ur glömskans glaciärer.

I andra rymder tillrar lärkan
alauda tractat ti-li-li, skriver Linné -


Den tänker andra tankar än vi

Gyttjan på vägen
solen på himlen
tankarna skimrar
i påskdags sol.

Är jag ensam om min poesi
är jag ändock poet,
och dessa ord är mina.
Är jag ensam
är jag ändock jag
och jorden är mitt hem.


Dansade solen?
- Inget jag såg
och ingen bortvältrad gravsten.
Dold bakom molnen
måhända en dans
trådde påskdagens sol,
ett solo i dur
över västanvinden
ett strålande ljus
ner i mörka hål


Det är vår
och nötväckor blir som galna,
de vimsar
och visslar,
de kastar sig våldsamt
mot vacklande träd


Jag skriver inte modernismen
mer än Opir gjorde -
eller Fot.
Gör kilskrift i våt lera.
Se informationsteknologin.
Se människan
dold bakom drakslingorna.
Tecken i sköldpaddskal
tolkas av de visa.
Orden på papyrusen:
Bläcket brunt
efter alla dessa år



***


Någon vid namn Gabrieli
låter trumpeterna lyfta
som stolta livliga fåglar
vid Jordens gröna träd.
Eller ta en anna idé…
om ett blåaktigt vårkvällsljus
där foton-trumpeter värdigt
drar förbi.
Grazie, signor Gabrieli!
Musik att lugnt fåtölja sig med
när det drar mot påsk.
Låt fåtöljen bli ditt rymdskepp,
Gabrielis canzones din lyftkraft.
Det finns en luft
bakom gravitationen.


***

Det kanske kom lite snö natten mellan
långfredagen och påskdagen
Eller om det var mycket tjock frost
Små vattendroppar glänste på varje gren
Träd fyllda av rödvingetrastar
Deras sång brusar fram i morgonsolen
Rödhakar och taltrastar stämmer in
Vad skriver arabiska poeter om nu?
Diktar någon om hjältar från Falluja och Bagdad?
Den arabiska nationen träder fram
Återfödelsen skakar imperiernas grunder


***


Blek, som solen över Golgata

***



Efter långfredagen
kom långlördagen –
några minuter längre
(fem minuter, för att vara exakt)
och i morgon
blir det långsöndag.
Jorden är en vansinnig
pladder-blogg
som gått över styr.
Låt oss granska alternativen



PÅ FREYAS STORA DAG

I. Vildsvinen vakar
grå, vresiga
håller om husets
hemligheter

II. Sjögrön is -
svarta hål
under vattnet

III. Långfredagslärkor
Kyrkklocksklang
River rymden
i remsor

Osynligt ovanför
gässen på Gärdet
fylls firmamentet
av fågelsång


Delete –
eller radera hela hårddisken!



***


Vattnet är tomt
Inga fiskar över de grönskimrande stenarna
Duvor sågar bräder
till långfredagens kista
Fiskarna är längre ut
i den grönblå kylan


SKÄRTORSDAG - LÅNGFREDAG

Det var någon gång 1968 eller 1969 uppe i Vasastan, på Dalagatan, Odengatan eller Kalbergsvägen, som jag upptäckte att de gamla SAAB-arnas avgasrök är speciellt blå och flyktig om våren. Gamla SAAB-ar finns det inte så många av längre, men vårtecken flödar det av ändå. Tänk på en sandig gata strax efter snösmältningen, innan vårregnen och Gatukontoret hunnit städa upp, hur dammet virvlar, torrt och stickande i den ännu vassa blåsten!

1. SKÄRTORSDAG

Jag ser den tunga snön som faller:
blöt, regnblandad, inte särskilt övertygande längre.

Våren talar milt men bestämt, och överallt är det skator
med kvistar i näbbarna, ute att bättra på bona.

Videungarna spricker snart ut, men annars är det fortfarande lövfritt. Låt oss invänta den första skira grönskan.


2. LÅNGFREDAG

Varför hoppas, när dimman ligger tung över staden?
Varför tystnar inte fågelsången i den råkalla luften?

Solen tycks vara fångad bakom molnen
men ändå finns den där, skymtar som en blek skiva.

Och solen bryter igenom:
dolda stränder framträder först som rökfärgade siluetter, sedan knivskarpt, när dimman snabbt löses upp, och stadsprofilen speglas, lätt vattrad, i fjärden, och vattnet är blått!

Vinterns svarta eller skiffergrå vattenyta slits bort. Fram kommer det vackert gnistrande ljusblå



DEN STILLA VECKAN

Den stilla veckan
Mitt i Europa
Ett rum, ett hotell
Fyllt av morgonljus

(Och tystnad...
Därborta rinner en flod som dör...)
Döende minuter
Faller i mitt rum


När datorn stängs av
och fläkten tystnar
sänker sig Stilla veckans frid,

lägger en mjuk vit kofta
om varje blomma
som tidigt vågar möta våren.

lördag 15 mars 2008

Broadwaytiggarens bruna ansikte

Broadwaytiggarens bruna ansikte:
"God bless you" och framsträckt hand

Ännu inte sommar i New York -
fort härifrån
det här är inte en plats för mig!
Finns det människor här?
Eller bara androider kopierade från TV?
Ekorrarna är små falska robotar klädda i päls.
Vid Union Square försöker folk se ut
som New York-konstnärer.


Manitou, krossa detta apspel!

torsdag 13 mars 2008

FILOSOFENS GRAV

Några torkade strån. En bukett
på betongblocket. Kanske
ett par skrumpnade ängsklockor?

HVILANS BONING
DEN DÖDLIGES HOPP
OCH
MÖDANS BELÖNING

Fågelsången dör ut och försvinner
bland vissnande baldersbrå.
Marken är torr

onsdag 12 mars 2008

Att koka potatis i Sverige


Någonstans i detta rike
kokar en kastrull med potatis.
En människa sitter vid köksbordet.
Bortom gardinerna och det buckliga fönsterglaset
gulnar en björk.

Där drar beskäftiga talgoxar runt bland bladen
medan ridåer av blågrå moln
stiger upp bakom skogen.

De vita potatisarna mjuknar till sin bestämmelse.

Människan väntar.

På vaxduken står en tom tallrik.

måndag 10 mars 2008

Han vaknade tidigt

Han vaknade tidigt dessa vintermorgnar.
Egendomlig till mods - egendomliga drömmar.
Livet hade kluvits itu.
En halva togs ifrån honom.
Den andra låg frätande i bröstet.

Gröna knoppar i februari

Gröna knoppar i februari
Himlen är tung av regn och snö
Världen: ett otätt rum det drar i
Vintern kan lägga sig ner och dö!

söndag 9 mars 2008

Luftskepp

I ett luftskepp

På väg någonstans

Zeppelinare med avstängd motor
driver med vindarna

Släck kabinljusen;
gå med luftdraget
in i den magiska stunden
mellan solnedgång
och stjärnljus

Floder i det sista dagsljuset

Bergskedjors rökslöjor

Man kan stå vid rodret
och se ned på länderna
och undra vart vinden för skeppet

Det milda gula ljuset
Vinden
Mest tystnad

Inte mycket att göra

Vandra längs fönstren
och se kontinenten glida förbi

Någon gång
skall skeppet landa
vid randen av ett blånande berg

Men nu: bara se
det skälvande ljuset
och tänk på hur drömmarna
skall glida fram i lufthavet
som flygande frön
och landa någonstans
och slå rot

Drömmarna, tankarna
kan gå vart som helst

Eller hänga kvar här
i det dröjande gula ljuset
i all evighet

Aldrig landa

Omslutas av natten
av stjärnornas kärlek

Lyftas till rymdens svarta ängar
som en mindre gudomlighet

Eller återigen söka ljuset
och platsen att landa

En jord att vattna med blicken
så att blommorna vaknar
och lundarna fylls av dofter och liv

En mås glider bort på stela vingar

Vem vet
vilka lagar som styr skeppets färd?

Med rodret låst
förs det av drömmarna
mot en annan hamn

Ändå såg han mot solen

Den våren tänkte han mycket på döden
på vittrande gråbruna löv
på tomheten

Vinden tog inte bort det dunkla
som drog över sinnet
som molnskuggor över en bergssida


Ändå såg han mot solen
och väntade en fågel

fredag 7 mars 2008

Att vända sig bort


Att vända sig bort.

Att se samtiden som några brödsmulor
på vaxduken i ett kök 1955:
något litet skräp som försvinner
med några tag med en fuktig disktrasa.

Ljuset från fotogenlampan.

Ljuset från Mars en varm sommarkväll.

Åker, hästdragen plog.
Det fanns ännu kvar:
bonden som gick på jorden
medan lommarna skrek från viken.

Jag tänker mig hem till en annan tid
när bilderna var lika svarvita
som vandrarens basker i vitsippeskogen.

Den lyckliga tiden
när korthusen ännu inte nått himlen.

måndag 3 mars 2008

I diset kommer november och snörvlar

(När det nu är vår kanske vi ändå kan tänka tillbaka till den mörka och dystra novembermånaden - och dess ljusare ögonblick?)


I diset kommer november och snörvlar
i farstun -


de sista blommorna tog frosten
och mörkret hänger över hustaken.

Glåmighetstid, ansikten bleknar
när mörkret tar deras färg

November sitter på en sten i skogen
och lyssnar till mestågens tjatter

Tofsmesarnas hjässor glänser i solen

lördag 1 mars 2008

Kabblekan sover

Denna dikt är exakt 16 år gammal idag - det året var det tydligen normal vinter med isen kvar första mars.


Under vattnet

sover kabblekan i väntan på våren.

Sjön mumlar i sömnen

slumrar under isen

Sömnen går till vägs ände