Regnbågen

Regnbågen
stiger ur daggkåpans blad;
snön har redan smält
men inte drömmarna.

De är som blå och svarta vingar
i himlen


Bara en vinge kvar
att skyla himlen med
att färga skogen grå

Så växer drömmarna
som stenarnas mossa

En våg som kommer så stilla
att stranden aldrig vaknar

En mantel av stjärnor
täcker min väg