Den lilla tallen leker bergsbestigare
Den har klättrat upp på en sten
Någonstans skall man börja
Och stenen verkar inte ha något att invända
När stiger träden upp på bergen och ropar till himlen?
Nu talar de bara stilla
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2008
(96)
-
▼
februari
(21)
- Gesällvandring
- Humlan dansar
- Låt det väldiga trädet falla
- I mellersta Norrlands midsommarnatt
- Regnbågen
- Hissarna stannade
- Vem tröstar en trött rulltrappa
- Universum - en hjärna?
- Steglitsen
- Råttan råder
- Saga
- Den lilla tallen
- Frisk luft
- Hajens ögon
- Vinterdikten
- Svenskarna fick aldrig flygunderstöd
- Morgonen sväljer Venus
- Skäggdopping i vinterdräkt
- Morgonen sväljer Venus
- Svenskarna fick aldrig flygunderstöd
- Vinterdikten
-
▼
februari
(21)
