Sommarsolstånd

Sommarsolstånd
bör njutas med förstånd,
för nu, vad det lider,
ohjälpligt skrider
året mot mörkare tider.

Utan ett spår

Molnet
lämnar sina avtryck
på himlen bara ett ögonblick.

Strax därpå
är förövaren borta.

Utan ett spår.

Stenens vikt

Stenarna väger tunga i dikten.
Orden är lätta, men själva vikten
skapas av diktarens tankemöda -
den får stenen likt lava glöda!

Yrvaken sten

I Japanska dammen, Bergianska trädgården, Djurgården, Stockholm.

Där står stenen
Bligar yrvaket
mot solen och nordanvinden.

Skäggdoppingparet
dyker och vänslas i vågorna,

medan himlen med ens blir oändlig!

Det blå! Det blå! Det tar aldrig slut!

Vårens kråka

Vårens
svarta solglänsande kråka -
nyputsad,
till fest.

Träden
drar uppåt.
De höjer sig,
mig
och allt annat,
mot himlen.

De är visare,
pekar mot något annat.
Vägposter
utplacerade
av en annan intelligens.

I gräset
går vårens svarta solglänsande kråka.

... sååå april!

(Först ett haiku-försök, sedan fri vers.)

Hagelkorn slår hårt
April: ny överraskning
Solsken i morse

***

Tystar radion
Lyssnar
Hagel slår mot fönsterblecket
Prickar gårdens asfalt

I morse sken solen
Igår var det snöfall
Vad kan man säga?
Vad säger den blaserade ungdomen?
"Det här vädret är sååå april!"

Tre renga i rad - missnöje med aprilsnö

Jag vet inte om det är formellt riktigt att kalla de här tre stroferna (stavelser 5-7-5-5-5) för renga, men det är ändå något åt det hållet. De uttrycker mitt missnöje med att ett sent snöfall störde både mig och fåglar på skärtorsdagens morgon. Men så kan det ju vara i april ...

Sur på grund av snö.
Fågelskådaren muttrar:
"Jäkla busväder!
Knappt en fjäder syns,
knappt en taltrast hörs!"

Yrväder. April.
Dovhjortar betar i snö,
liksom en hare.
Glasögonimma.
Snövädersdimma.

Sidensvansarna:
Sobert sällskap i busken.
Rast på flykt mot norr.
Glädje en grå dag
när våren har slirat till.