I Japanska dammen, Bergianska trädgården, Djurgården, Stockholm. |
Där står stenen
Bligar yrvaket
mot solen och nordanvinden.
Skäggdoppingparet
dyker och vänslas i vågorna,
medan himlen med ens blir oändlig!
Det blå! Det blå! Det tar aldrig slut!
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar