Och så tändes de första fyrarna

Och så tändes de första fyrarna

mot vätemolnens fond

Ljuset sträckte glänsande armar

genom rymden

Tankfulla gudar

betraktade den nya världen

tog sina nya länder i besittning,

medan en jätte

stilla vandrade bort mot mörkret

Äääh, var det där ... Gud!?

Och så hände det något:

Himlen öppnades

Hornfanfarer ljöd

En gubbe med röd näsa

tittade fram bland molnen -

och lipade

Nu får björkarna ränder av gull

Nu får björkarna ränder av gull
och ärlorna fylls av oro:
till nya stränder, för värmens skull,
utan svek eller otro
far de små liven till Nilens strand -
den stora floden vid öknens rand -
där mat i mängder ger ärlor hull
och kanske kraft för ännu en kull!

Rim och haiku

Innanför pannans lober
växer mentalt ett sorts oktober
i takt med hösten växande svärta:
inne i själen känns en sorts smärta
när bladet av höstvinden får en skjuts
och faller sorgset i markens smuts

Oktobersmärta
Det blir värre framöver:
Eländs-november!

Först var det rim,
en haiku så:
så kan det gå
när int' haspen är på!

Höst

Nu kryper hösten

ända ut i bladens spetsar

i spaning efter tid som gått -

och löven faller

tiden flyr

hösten ... oktober

Ljus över Söder

I vördnad och uppskattning,

böjer gatlyktan sitt huvud

inför fullmånens prakt.

"Varför tvista om företräde,

det kan jag verkligen inte göra.

Ditt ljus är störst,

fast vi lyser ju båda

med ljus som kommer från annat håll!"

"Du har rätt" säger månen.

Vi är ljusets bärare,

inte dess skapare.

Så låt oss därför fridfullt

och utan åthävor

bringa någon upplysning till denna kväll,

var och en efter sin förmåga!"

Rödbruna ryggbrutna uthus

Rödbruna ryggbrutna uthus

rankiga, gistna

vid åkrar där kråkor äta

jordbrukets överflöd.

Fältens tomhet och tystnad

syns från tåget

tills visslan väcker

en vemodig ande någonstans.