Vår – iakttagelser, reflexioner, fakta

Ivrig läsare:
koltrasten vänder blad.

En morgon -
är den inte typisk för den sena våren? -
rå morgonluft
kommer in genom det öppna fönstret
och långt bort
hörs en ringduvas dystra hoanden.
Säg, är inte detta typiskt ljud i våren här i stan?

Nej, så var det inte förr, läs:

På senaste tid ha ringduvor på kontinentalt maner börjat uppträda i de sydskånska städerna, de gå på gångarna i parkerna lika orädda som stadsduvorna och häcka i träden ostörda av den bullrande gatutrafiken. (Erik Rosenberg Fåglar i Sverige, 1953.)

Har de senaste decennierna ökat i antal … och har även invandrat i städernas parker. (Lars Jonsson Fåglar i Europa,1992.)

De ringduvor som sitter på hustaken och hoar i morgonkylan är alltså en ny företeelse på Söder i Stockholm, liksom i andra städer i Sverige.

Ärlespring
En kvist för steglitsen
En för rödhaken

Så är det vår igen.
Snödroppar och krokus i rabatterna.
Regnet tar bort den sista snön.
Isen ruttnar bort på Riddarfjärden.
Ännu en vår till skänks.
Hur många fler blir det?

Tänk på dikten som Ragnar Thoursie skrev,
om Det ofattbara,
om tre gamlingar på utflykt i handikappbussen (Ragnar Thoursie Sånger från äldreomsorgen, 2009.):

På en natt har grönska fallit över träden.

I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.

Det vanliga.
Det ofattbara.

Taltrasten
hugger ivrigt på den frostiga morgonens möjligheter