Skrattmåsen tar sats,
lämnar speglingen
i nattens blankis.
Speglingen bleknar.
Tomhet återstår.
Verkligheten
hastar förbi,
kastar
för ett ögonblick
en suddig bild av sig själv
mot den stumma bakgrunden.
Bilden kan ropa:
"vänta på mig, snälla!"
men då är ögonblicket redan förbi.
Kanske en kosmologisk modell
i all sin obegriplighet
kan förklara detta mysterium?
Om universum är som ett hologram:
hur uppkommer skuggan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar