hänger en vit tröja,
svänger som ett spöke.
Sommaren slutar
i en dov suck.
Tärnorna är redan borta,
flyger mot Afrika
En utandning till,
och sommaren somnar stilla
på bädden av torra löv och mossa.
(1994-08-05)
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar