Någonstans
visslar en ensam
domherre;
en särskild sorts
tystnad i snö.
En särskild sorts
gråhet -
tysta granar;
flingor knäpper
mot jackan.
En ensam nötväcka
någonstans
(1993-11-27)
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar