Vid denna tid på året kan man se mot solens
blekröda flamma lågt över taken.
Rökarna stelnar i den isblå kuben av luft
som höjer sig över Stockholm,
genombruten av Erstas klockor. Deras toner
faller som iskristaller mot Strömmen.
Det är vintern: en långsam andhämtning,
en eftertanke mellan kala träd
en utsikt att betrakta. Drivande isflak därute,
fåglar på vattnet, i träden.
Ensam i den isblå kuben står fotografen under
sin svarta duk och ser mot Nybroviken.
Ett ögonblick låses fast, en kvadrat fångas och skärs
ut från vintern när den är som vackrast.
Att inte måsarna fryser till is och faller döda ned
ur sin bleka himmel!
(Skriven 4 januari 1987 när det tydligen var en rejäl köldknäpp i Stockholm!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar