Vinterkväll:
blödande kopparplåt,
indigoränder,
fält i gulockra
som övergår i violett
för att slutligen försvinna i nattens pariserblått;
stjärnklar väntan
på vitnande gryning
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar