I.
När löven gulnar och glesnar
och ruttnar på marken -
till slut
blir åldrandet mindre skönt.
Hösten glider bort mot isiga nätter
Allt skall frysa -
vi kan bara se stjärnornas kalla ljus
och vänta
vänta
Vara främmande i en värld
som inte är vår
II.
Jag tänker mig en vår
en försommar
I den kvardröjande kylan
spricker knopparna
En morgon
hörs den första lövsångaren
III.
På björkgrenar rinner löv som gull
och faller, blir snart till ny fin mull
men först, för att ej Naturen förtörna
löses de upp, blir till björklövsförna
där maskar, kryp samt jordbakterier
ständigt har fest och mordslaktferier -
allt åker runt i årstiders varv
där kom en koltrast och nöp en larv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar