Lövet faller
i ensamhet
tvåsamhet
tresamhet
Ger mig en lätt puff på armen
Säger "hejsan, hejsan"
och faller vidare
Och så kommer nästa
och nästa
och nästa
November faller till marken
att sakta multna bort
Kanske ropar grenen
"farväl mina barn!"
till de fallande löven
Kanske löven svarar
"kära mor, nu gör vi en varm och fin
och dessutom näringsrik matta
över dina rötter
så att du kommer att må bra till våren
när våra nya syskon kommer!"
2 kommentarer:
Lövfällningen blir levande och meningsfull. Att bladen och trädet kommunicerar med varandra och med vandraren ger en skön bild av människa och natur. Hösten får en mening.
Det är ju trevligt att höja sitt mänskliga ego genom att tro att Naturen vill prata med en!
Skicka en kommentar