Och så går larmet.
Klockan tre.
Första måndagen i månaden.
Sirenernas vrål
studsar runt mellan hus och klippor.
Pensionären på bänken
eller solbadaren på gräsmattan där borta -
ingen bryr sig.
Jag tänker en stund på tiden
när de här signalerna betydde något.
Kriget var nära.
Bara en knapptryckning bort.
Och så skulle svampmolnen stiga mot himlen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar