Åldras

Gatorna går från mig
De är inte mina längre
Andra går där
Utomjordingar
Främmande tatuerade stammar

Gatorna går från mig
Jag ser dem glida bort
Asfaltgrå
Neonkladdiga
Och vad finns kvar för mig här?

Gatorna går från mig
Fötterna följer dem inte längre
Det finns ingenstans att gå
Bara årstiderna finns kvar
Varje vår kan vara den sista ...

Trä upp dina vårar på ett strå -
        räkna, väg och mät.
Koltrastmorgnar, råkall blåst
        plötslig sol i en blå blå himmel.
Trä upp, trä upp, tills tråden brister -
       vårarna faller
       i tidens brunn ...

Och här står jag orörlig
Fastfrusen i något jag inte längre förstår:
Gatorna går från mig
Fötterna följer dem inte längre
Det finns ingenstans att gå

En särskild sorts tystnad

Någonstans

visslar en ensam domherre;

en särskild sorts tystnad i snö.

En särskild sorts gråhet -

tysta granar;

flingor knäpper

mot jackan.

En ensam nötväcka

någonstans

(1993-11-27)

Kungsfågel

Regulus regulus - kungsfågel

Småkungens gyllene pannring

glänser bland tallarna

en flamma av guld mot barrens gröna nålar,

en blixt i november

Ljuset har skruvats ned

Dagen sitter halvsovande vid stranden

Kungen av tallen drar bort till ett annat träd,

ett annat rike

(1993-11-06)

Kommentarer till bilder

I.

Kung Sten av Fisksjöäng
ser ut över sitt frusna rike.

Bortåt det gamla gasverket
ropar ett par korpar.

Om kung Sten förstår dem
avslöjar han ändå inte vad de sagt.

Kung Sten är en tyst och diskret iakttagare.

II.

Där gör björken sitt käcka V-tecken.

Den är en seg vinnartyp.

Den håller ut.

Om några månader är ärlorna här.

III.

Den gudomliga eken
väntar vår och värme.

I hennes krona,
omkring rötterna.
i den uråldriga barkens sprickor
skall liv uppstå och dö i tusental.

Eken är en god -
men kanske något disträ mor -
för dem alla.

Decemberskog

Decemberskog utan snö.

Grågröna stammar,

björkarna vita streck i den grå fonden av träd.

Vatten: glänsande som putsat silver,

eller skiffergrått.

Tomma badbryggor.

Den unga svanen,

brunaktig som ett gammalt fotografi.

Nattisen på stigens små vattengölar knakar,

brister under stövlarna.

Ljudet av rinnande vatten under en sten.

(1982-12-05)

DECEMBERSKOG II

Decemberskog utan snö.

Moder natur sover utan nattlinne.

(Detta var juldagen 1982)

Dagarna, molnen

Och dagarna flyr
som de lätta molnen ibland,
ibland som tunga molnberg
av mörker,
där sorg, begrundan och saknad
för evigt tycks dröja sig kvar.

Men minns de lätta molnen
i sommarhimlens ljusblå magi,
hur de leker tafatt med svalor
och sedan lugnt glider bort.

Du kan inte fånga molnen.
Du kan inte fjättra hav.
Men dagar kan fyllas av drömmar
som rider med molnen ett tag.