Förvinterskogens blues

Domherrar visslar

Förvinterskogens blues

Annars mest tystnad

Hösten betraktar sitt verk

På en ensam bänk i solen
betraktar Hösten sitt verk
av kala grenar och fallna löv
med fläckar av nattens frost.

Molnen är borta. Morgonsol
ger löven ett gyllene sken.
Hösten kan smaka förvinterluft
och känna att verket är gott.

Rosten - tiden

Rosten
tar tiden i beslag

Beslag rostar
Trä gistnar

Tiden

Saknad!

Lärkträd i november:
gult -
barren i mjuka gula borstar.

Tillfälligt:
ett par småfåglar
(talgoxar? blåmesar?)
jagar förbi.
Annars är det så tyst nu.

Tigande skog,
grå november.

Långt borta i världen,
någonstans syd om Sahara,
sitter en lövsångare
på en kvist och sjunger.

Du skall veta
att du är saknad!

"Till havet, I myster"

"Till havet, I myster".
Och vi grep våra offer
Skyndade lyckliga att tvätta dem i salta vågor.
Frihet från Tartaros' skuggor sökte vi
Och renhet i allt.
I vitt linne klädda gick vi så till Eleusis.
"Till havet, I myster"

Rödhakens makt

I. Rödhakens bröst
sänder sitt ljus mot solen

II. Rödhaken vänder sig bort.
Solen bleknar.

Dimman vid Lützen

Historia hamnar i glömske-pytsen:
men någon minns väl slaget vid Lützen.

In i dimman, som många vet,
red han som "med tiden blev tämligen fet".