I senaste numret av Lyrikvännen (nr 3/14) finns en artikel om bostadsmäklarnas blomsterspråk, "En poet, en bostadsannons" av Sanna Hartnor. Nå, skall man sälja bostadsrätter som är fallfärdiga redan från början (en doktorand på KTH jämför den nya bostadsrätten med en "skokartong med kakel på insidan") och där de ekonomiska kalkylerna är milt sagt dubiösa, ja då gäller det att ta i!
Ett oskyldigare, men intressant exempel på poetiska utgjutelser tycker jag lokaltrafiken i Stockholm har presterat. Så här såg det ut när jag åkte tunnelbana tidigare idag. En del tycker den där hunden ser trevlig ut och knycker reklamplakaten av dem orsaken, men kan man inte se de små textsnuttarna som en sorts poesi?
Such financial
Very buy
So travel
Wow
Much cheap ...
... det blir ju en dikt som så att säga spränger språkets former och tar sig ut på nya domäner. För ett tag sedan var det liv när någon bilnasare ville använda några kända versrader av Karin Boye, men det är väl hederligare att reklamfolket själva petar ihop sina verser, som i exemplet på fotot? Då kan de ju inte anklagas för att 'pråla med lånta fjädrar'!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar