när eremiten reser sig och går
mot stjärnorna
med vandringsstav och halmskor
men ingen packning.
Det kan komma en natt
när frosten knastrar i gräset
och eremitens hjärta
är fågelns.
Det kan komma en morgon
när ljuset är ömtåligt
som det tunnaste glas
och isflaken
krossas i forsarna,
och ljuset stiger
till en oerhörd våg
som lyfter eremiten
bortom himlens gräns.
4 kommentarer:
Det är inte alldeles självklart vad det är som kommer. Min första tanke var att dikten handlar om döden. Men det kan också vara en mycket stark känslomässig upplevelse i vårens tid.Man kanske kan säga att eremiten i dikten dör från sitt forna jag i någon bemärkelse.
Det är faktiskt en gammal dikt som jag plockade upp från mitt lager av gammalt och opublicerat. Dessutom är den tillräckligt gammal för att jag saligen har glömt bort vad jag (eventuellt) kan ha tänkt när den skrevs. Så det får bli en upplevelse utan förklaringar!
Jag tycker om dikten. Som du ser så satte den igång tankarna.
Om ens små dikter sätter fart på tankarna är de inte helt bortkastade!
Skicka en kommentar