mot kvällens hisnande renhet,
där dikten och sången i väntan står
på klarhet och lyrisk enhet.
Fågelsången falnar, dör bort,
spovarna flyger mot söder.
I åtta rimmade rader kort
diktarens hjärta blöder.
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
2 kommentarer:
Den här tycker jag mycket om. Att solen tar sin skugga och går är mycket välfångat.
Det finns en återklang av en "riktig" poet här, kanske Pär Lagerkvist. "Nu löser solen sitt blonda hår ...."
Jo, en diktare måste väl skapa korta och koncentrerade rader som skapar stämning och kontakt med eventuella läsare.
Skicka en kommentar