Vintern har krupit ihop
som en ruggig katt
en stor katt hugger klorna
i Svithiods vintermarker -
ligger där och väntar orörlig
fryser allt till is
med stora
gula
ögon
hugger klorna hårt i tjälen
tundrakatt
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar