Rödbruna ryggbrutna uthus
rankiga, gistna
vid åkrar där kråkor äta
jordbrukets överflöd.
Fältens tomhet och tystnad
syns från tåget
tills visslan väcker
en vemodig ande någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar