mot kvällens hisnande renhet,
där dikten och sången i väntan står
på klarhet och lyrisk enhet.
Fågelsången falnar, dör bort,
spovarna flyger mot söder.
I åtta rimmade rader kort
diktarens hjärta blöder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den här tycker jag mycket om. Att solen tar sin skugga och går är mycket välfångat.
Det finns en återklang av en "riktig" poet här, kanske Pär Lagerkvist. "Nu löser solen sitt blonda hår ...."
Jo, en diktare måste väl skapa korta och koncentrerade rader som skapar stämning och kontakt med eventuella läsare.
Skicka en kommentar