Götrek och manifestet

(Igår var jag med på en trevlig stadsvandring med historiskt motiv: hunger - och andra kravaller i Stockholm under olika tider. Bland annat berördes de våldsamma händelserna 1848 - vi kan väl nästan kalla dem för upprorsförsök - och då mindes jag en dikt jag skrev 1983, inspirerad av Gambys bok Götrek och manifestet.)

*

När hantverkargesällernas träskor klapprade över
Stortorgets kullerstenar, i Gamla stans
gränder och uppåt malmarna ...

Solen hade stigit helt nära horisonten
och där var någon som anade att gryningen
fanns därborta
att något oerhört skulle hända.

Bortom Oscar den förstes jordiska rike fanns
ett annat
där folkets röst var Guds röst,
där en fattig lärling eller gesäll kunde
räta på ryggen
och vara en människa alldeles som mäster.

Är det kanske i gryningen man ser som klarast?