I ett blånande ljus

I ett blånande ljus sjunker solen över stränder

där den sista människan för länge sedan gått.

Vågorna har suddat ut spåren av fötter.

Vågor vill bara se sina egna spår

och leka en stund med marvattnets tång

medan solen sjunker i havet.

En sakta bris och lugna små vågor.

En strand där röster aldrig mer hörs

och inga ögon ser mareldens lågor.

Sandslottet faller,

dess murar glider långsamt ut

i kvällssolens sista vattenblänk.

Att sparka kastanjer och ekollon utför Münchensbacken

Münchensbacken

Att sparka kastanjer vid Münchensbacken

går bra med tån, men inte med klacken.

De studsar så glatt, dessa bruna små nötter

som hoppas på framtid med egna rötter

i Stockholms mylla. Men denna mark

är täckt av asfalt som är för stark

Ekarnas ollon är också flinka

att rusa fram - nej, ingen vill linka

och komma sent i det vilda loppet

ty varje ollon det när ju hoppet

att jobba sig upp och i livet fram

att slutligen stå där med mäktig stam!

Ja, ekens ollon, kastanjens nötter,

rusar fram som hade de fötter ...

men du må väl ge mig äran ändå

av lite hjälp, just en kick av min tå?

Flyttblocket smeker tallen med sin grå nos

- Hej, säger flyttblocket till tallen. Jag tycker du har så fin och len bark. Kan jag få gnida min nos mot dig bara lite försiktigt och känna den goda doften av kåda?

- Försiktigt, du trampar faktiskt på mina rötter, säger björken upprört.

- Jaja, svarar flyttblocket godmodigt. Jag är så försiktig jag kan, men tänk på att jag var här långt innan du och dina hetsiga och alltid brådskande vänner dök upp. Ni har alltid så bråttom, skjuter i höjden och ramlar omkull och är borta innan man knappt hinner hälsa! Jag tycker man skall ta det lugnt i livet. Eller vad säger du om det, tall?

- Jo, de har alltid bråttom småttingarna. Men klia mig gärna på barken så kanske några jobbiga insekter ramlar bort också. Det är bara skönt. Snart är det vinter, och då får vi stå här i snö och sova ett tag. Då känns det tryggt att du håller vakt, flyttblock.

- Alltid redo, min kära tall, alltid redo. Mm, vad det känns skönt att gnida nosen ett tag ...

Höst - haiku

Det rasslar som regn

Löven kommer till mötes

Höst på grusig mark

Kosmisk fjäril

Kosmisk fjäril

- vingstark -

slår stjärnor som frömjöl

på rymdens ängar

Blomma i bädd av tistlar

Att vila sin späda kropp

i bädd av mjuka tisteldun

när sommaren mognar till fullhet …

Hördu, gullris, är det inte dags att sluta drömma

att resa dig och möta den nya dagen?

Nej, min vän

ligg kvar i det vita mjuka

och dröm sommarens vackraste drömmar ...

Tillfällighetsvers om fågelflytt

Inspirerad av ett besök i det lantliga Ågesta strax söder om Stockholm. Där svirrade oroliga sädesärlor runt överallt, kanske inställda på att flyget mot söder strax skall avgå.

Ärlorna i hagarna

får numer räkna dagarna

tills det blir dags att lyfta häcken

och dra' sta' till öken-bäcken:

Nilens stränder lockar ju,

dags att packa väskan nu!