Jag skriver inte dikter av plikt
eller längtan till Evigheten.
Men vårdag med sol och rödhakesång
och lövsångardrillar som stilla trillar
mellan nyss utslagna löv
möter vackert, vackert, min trevande vers.
Fåglarna flyttar, hösten blir vinter,
själv står jag här med verserna kvar.
Men tänk: kanske någon vers, ett mirakel!, får vingar
och lyfter ur mörkret
till ett vackrare land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar