Vintermyggan
landar i snön,
fäller ihop de mönstrade vingarna.
Blåsten brummar i tallarna.
December är snart slut.
Vintermyggan
sträcker ut de långa benen.
Nu vilar den.
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar