Jag läser Hjalmar Gullberg

Gullberg-citaten från 'Sorgesång I' i "Att övervinna världen", från 1937. 

Det drar mot gullregnets tid

Hägg och syrén blommar redan hektiskt

Men det mörka drar in,
trots att försommarnatten blir allt ljusare ...

All uppkomst och all födelse
i verklighet och sång
är en vandring mot förödelse
och undergång.
Denna brokiga vävnad av folk och länder
är dömd att gå upp i sin innersta söm.
Din värld ska bli aska och bränder. ...

Kanske en sorgesång.  Ja, Gullberg kallade det 'Sorgemusik',
när det stora kaoset och ondskan har fått göra sitt.
Andra krafter tar över när människan bullrat färdigt.

Det faller vita flingor
på bräckta spjut och klingor.
Vaggad till ro av havets aftonsvall
får jorden sova, svept i snövitt linne.
Människans välde lutar mot sitt fall.
Och natten kommer utan stjärnor, utan minne.

Mitt i den spirande våren finns sorgen

Det som förgåtts,
det som kommer att förgås,
blir en mörk väv av saknader.
Den kan inte repas upp
eller bara kastas -
den finns kvar, evigt.

Men borta på gatan
står det gamla gullregnet i sin trånga bergskreva -


och blommar!