En tystnad
som före radion
Venus
drar långsamt förbi
den slocknande månens horn
Skulle man se närmre på himlen
skulle den väl te sig
som en guldfläckig stare om våren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
2 kommentarer:
Jag älskar tystnaden! När jag sitter och läser kan nästan moraklockans tickande störa mig.På sommaren kan jag uppleva att fåglarna blir för högljudda kring torpet.Jag har aldrig tålt att radion står på i bakgrunden när man är flera. Nu sätter jag sällan på den när jag arbetar i köket. Tystnaden har blivit alltmer sällsynt och den är väl värd att vårdas.
P2 går an så länge de inte håller på med alltför störiga ljudexperiment!
Skicka en kommentar