
Här dansar träden tango
en söndag i Årsta skog.
Snön är väl knappast kramgo',
själv har jag nästan fått nog
av snålgråa isiga vindar
som fryser min näsa kall -
stackars den lilla fågel
som huttrar där i en tall.
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
1 kommentar:
"Snålgråa" är ett bra ord. Uppfinningsrikt. (I skogen runt torpet dansar många träd tango p.g.a markägarnas bristfälliga underhåll.)
Skicka en kommentar