blickade mot norr;
spände vingarna
gled bort i natten.
Norrskenets slöjdans
med stjärnfälten,
stjärnbilders trygga
nattliga gång;
glansen från länder
där snö täcker marken
- fågeldrömmar
en midvinternatt.
Ensam skidåkare
vilar mot stavarna
ser mot norr:
lyssnar
till vintern,
vävs in
i nattljusens kokong.
Fågeln i kölden:
svart kors
mot fjärran ljus.
Anden
sluten i sig själv
breder manteln över himlen.
Du följer dess steg
sluter dig i dig själv
och omfattar Anden.
Skidåkaren stelnar.
Linjerna klarnar
och han möter fågeln.
Någon skall snida allt detta liv
i täljsten och blänkande valrossben.
(Julafton 1991)
4 kommentarer:
Finstämd skildring av hur man kan uppleva norrskenet en vinternatt. Jag bodde i Jokkmokk i ett år och de upplevelserna av norrsken och stjärnhimlen som jag hade minns jag gav en alldeles speciell känsla som jag tycker att du har fångat på ett bra sätt.
Jag måste vara ärlig - jag har aldrig sett norrsken annat än på bild! Men man kan ju föreställa sig hur det är ...
Då har du en bra inlevelseförmåga! Det är ett slags slöjornas dans i olika färger. Underbart att uppleva!
Inlevelse måste ingå i arbetsbeskrivningen för den allvarligt syftande poeten!
Skicka en kommentar