
En bonde som ärjar sin åker
En gumma med ris på sin rygg
I fjärran hörs lärkor och råkor -
Vinden är vårlig och trygg.
Men bonden han tänker på kornet
Och gumman på värme i hus
När vårvinden stöter i hornet
Och skogarna fylls av dess brus
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Sörjd och saknad av ingen
Luften är tung, av dimma tjock
Frosten är kall på tingen
En vinter av tvekan, av tanke slö
Med solen vid horisonten
Tanken kan ligga i lä och dö
Eller flyga bort som dronten