Mångarmad indisk gud:
Eken vänder grenarna
i andakt
mot morgonsolen;
bedjar i tystnad.
Kören stämmer upp.
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
2 kommentarer:
Fin liknelse. Jag är svag för andliga motiv. Andakt upplever man nog bäst i naturen.
Det här var inte mer natur än Djurgården i Stockholm, men det räcker till, med de väldiga ekarna som blåmesarna gillar att hålla till i.
Skicka en kommentar