När jag gick högt på berget avtog vinden
Den satte sig på en klippa och vilade benen -
det kostar på att ränna berg upp och dal ned!
Vinden tog igen sig och pratade en stund med gräset
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vägen leder alltid någonvart
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Leta i den här bloggen
Kontakt
Jag kan nås på epost b.e.nilsson@telia.com. Vettiga frågor besvaras och ovettiga raderas utan omsvep.
Twingly statistik
Vägen leder alltid någonvart
Bloggarkiv
-
▼
2009
(61)
-
▼
februari
(15)
- När dinosaurier sjöng
- Det står en ek på Djurgår'n och vrålar
- Ett moloket lejon med band om sin halstycker inte ...
- När symfonierna tystnar
- Sparka röv
- Rivning för nybygge i Liljeholmen
- De - och de andra
- Fjärilarnas under
- Att vänta på regn
- Måsen och stjärnan
- Vinden pratar med gräset
- Drömpoet
- Krismedvetande enligt Sven Grassman
- Diktdoktorn: stryk stryk stryk
- Skansen
-
▼
februari
(15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar