med kronorna utbredda mot himlen.
Stjärnskotten gnistrar bland löven.
Grenarna lyfts av vinden;
vinden smeker grenarna till sömns
alltmedan natten breder ut sin svarta fäll
över träd som snart skall drömma.
***
Du står med stadig fot
En ädling, till konung smord
Väl fästad i denna jord
Med mäktig och säker rot
Du räds ej fiendens hot
Ej tal om våldsdåd och mord
Ej isande vindar från nord
Får dig förfalla till knot
Du väldiga brusande ek
En konung bland skogens träd
Att vörda i vårens tid
När livet är gamman och lek
Skåda människa. Gläd
Dig alla dagar härvid
