Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
måndag 29 oktober 2012
Dimma
Domherrar visslar
Dimman vrider sig långsamt runt björkarna
och jägarens grå skepnad
Solen finns inte
Dagen stannar,
dröjer i diset där höstsäden gror
Här kan man dö i frid,
fly bort på vingar i dimman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar