Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
måndag 26 mars 2012
Rymdsaga
Har du sett mörkret,
svalget mellan vintergatorna
där inget finns,
där ljuset färdas i hundratusentals år
utan att finna
en himlakropps gravitation?
Ändå:
i tomrummet finns ett väsen,
en varelse
som ingen vetenskap beskrivit.
Den väntar i mörkret -
Någon gång,
mycket sällan,
driver vrak av övergivna rymdfarkoster
ut från någon galax,
skickade av avancerade men nu utdöda civilisationer,
eller sonder som på måfå skickats ut i rymden
i fåfängt sökande efter kontakt.
Varelsen glider fram
som en jättebläckfisk ur oceanens djup,
och slukar metallskroven.
Så lever den vidare ännu några miljoner år
medan avlägsna supernovor stundtals blinkar till,
smälter bytet
och lyssnar efter radiosignaler från nya farkoster,
bara väntar ...
Ingen vet dess namn.
Men härdade gamla rymdfarare
talar dämpat om Något som finns därute
i den stora tomheten.
Något som är mörkare än själva mörkret,
och skrämda håller de kursen
tillbaka mot galaxernas ljusa band av stjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar