Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
tisdag 3 juli 2007
När vi människor
När vi människor (skumflagor mot stranden) talar lyssnar inte stenarna. De stora klipporna talar med isen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar