Ivrig läsare:
koltrasten vänder
blad.
En morgon -
är den inte typisk för
den sena våren? -
rå morgonluft
kommer in genom det
öppna fönstret
och långt bort
hörs en ringduvas dystra
hoanden.
Säg, är inte detta typiskt ljud i våren här i stan?
Nej, så var det inte förr, läs:
På senaste tid ha ringduvor på
kontinentalt maner börjat uppträda i de sydskånska städerna, de
gå på gångarna i parkerna lika orädda som stadsduvorna och häcka
i träden ostörda av den bullrande gatutrafiken. (Erik Rosenberg
Fåglar i Sverige, 1953.)
Har de senaste decennierna
ökat i antal … och har även invandrat i städernas parker.
(Lars Jonsson Fåglar i Europa,1992.)
De ringduvor som sitter på hustaken
och hoar i morgonkylan är alltså en ny företeelse på Söder i
Stockholm, liksom i andra städer i Sverige.
Ärlespring
En kvist för
steglitsen
En för rödhaken
Så är det vår igen.
Snödroppar
och krokus i rabatterna.
Regnet tar bort den sista snön.
Isen
ruttnar bort på Riddarfjärden.
Ännu en vår till skänks.
Hur
många fler blir det?
Tänk på dikten som Ragnar Thoursie
skrev,
om Det ofattbara,
om tre gamlingar på utflykt i
handikappbussen (Ragnar Thoursie Sånger från
äldreomsorgen, 2009.):
På en natt har grönska fallit över
träden.
I sjuttio, åttio år har de sett
det återkomma,
ändå är de lika gripna nu som första
gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.
Det vanliga.
Det ofattbara.
Taltrasten
hugger ivrigt på den
frostiga morgonens möjligheter