Var är Kriget?

- Har du sett Kriget på sista tiden?

- Nej, det har inte varit här på ett tag.
  Det hade ett ärende någonstans.
  "Viktigt" sa det.

- Ska det komma tillbaka då?

- Jag vet inte.
   Sa inget om det.
   Men man vet ju aldrig.
   Man har ju aldrig riktigt kunnat lita på Kriget.
   Det känns opålitligt på något sätt.

- Säger du det?
   Ja ja, vi får väl vänta och se.

- Ja, så får det bli.

Moln, 14 augusti 20:44

Svavelgul strimma vid horisonten.
Däröver drivande moln
upphängda på en blek himmel,
svartblå på skuggsidan,
mörkröd glöd mot solen.

En kväll mot slutet av sommaren.
Ännu ljummen luft,
äppelträd fulla av frukt,
rödprickiga nyponsnår.

Skördetid.

Men just där,
klockan 20:44 enligt kamerans klocka,
hängde molnen tungt
över Riddarfjärden.

Vinden spelar

Vinden spelar
en höstvisa
på skorstenens klarinett -
en vaggsång
för sömniga träd.

Höstouvertyr -
     björktrastar visslar, gnisslar
     det låter så oroligt.
Moln och sol
blandas till något obestämt.
Ärlan springer, stannar, tvekar:
     dags att flyga nu?

Fågelhjärtats oro och fråga.

Urverk

Förr fanns klockor man måste dra opp.
De gick ett tag, tills verket sa stopp.
Då fick man vrida på nyckeln ett tag
och hoppas att klockan gick ännu en dag.

Men nu finns atomur som går och går,
och aldrig går fel trots tusentals år,
när världsrymdens klocka tickar sig fram
bland stjärnor, planeter och kosmiskt damm.

Men kanske det hela kommer på glid:
världsrymden slocknar. Det finns ingen tid
när rörelsen upphört och allt står still -
då drar vi skruven en gång till!

Solen i andens öga

En solig dag
i en skog
vid en sjö
sätter jag mig
för att vila.

Då kommer
en gräsand, brun,
med stultande gång
ur vattnet
till mig på hällen.

Den rör vid mitt ben,
så vänder den sig,
jag tar en bild
och ser i den
solens blänk i ögat!

Uppackningsbesvär - tanka

Förb... förpackning!
Kan inte få ut grejen!
Varför så motigt?
Vill firman jäklas?
Puh! Äntligen loss!

(Nix, det här är inte ett besvärligt IKEA-paket som stretar emot. Även andra firmor kan förpacka sina prylar på ett omöjligt sätt!)

Fyra haiku efter utflykt i Tyrestaområdet

Sensommarskogens
tystnad fylls av fågelsång:
hjärnas ljudminne!

En silltrut delar
stolpe med två eller tre
kajor. Förbrödring?

Nötskrikor skriker
som nötskrikor har för sed.
Alls ingen skönsång!

Hack-hack-hack-hack-hack
Hack-hack-hack-hack-hack-hack-hack:
Hör-hack-spetts-hai-ku!