
lövsångargrönt skimrande
som en försommardag -
en fågel
förtrollad av vindharpors brus
hastande mellan ständigt gröna kvistar:
en sådan dröm är Sverige.
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Och våren tränger på
Knuffas
Blir påstridig
Står med ljus skinande panna utanför mitt fönster - allt tidigare för var dag - viftar med armarn, ropar:
"Kerstin har hört taltrasten
Nicke har sett tranor och gäss
Lennart har fotat massvis med sångsvanor"
Vintergäckar marscherar käckt ut på min systers gräsmatta
En modig pluton med gula hjälmar!
Jag pekar på ringduvan som sitter på en taknock på andra sidan gatan - snart hörs dess dystra hoanden
Himlen kan inte bestämma sig
Velar
Snö, regn, sol
Vår!
Och till slut tappar man tålamodet och ropar att "nu får du flytta på dej vårjävel så försommaren kan komma in och visa upp sin allrafinaste gröna klänning, prydd med lövsångardrillar"
Ja, det är lätt att bli upprörd i dessa väntans tider ...