UPPLAND

Uppland är en plattityd
som drar mot norr -
klappar på Norrlands port.

Där vände fäderna
lertung jord.

Förbannade torkan
när säden växte.

Förbannade regnet
när skörden togs in.

Förlåten hängde ännu kvar

Förlåten hängde ännu kvar
tung och grå. Någon
hade ännu inte avslutat
sitt arbete.

Väntan
tills plötsligt filten
lyftes bort
och tio mil fjäll framträdde
i utförande som
ett japanskt träsnitt!

Himlens blåhet överträffade sig själv.

Två röster från en sjö

(Efter att ha läst Gunnar Brusewitz - Staffan Söderblom: Röster över vattnet)


Två röster från en sjö
samtal
glider ibland över till monologer
när orden vänds mot sig själva;

tanke och eftertanke tvinnar
fingrar tillsammans

JAG RIMMAR PÅ "MURJEK"

När tåget stannar vid Murjek
är vägen till Boden kort.
Från bromsarna hörs ett "surr kneck"
och snart rusar tåget bort.

(Liten anhalt vid Malmbanan. Enda orsaken till att rimma på Murjek är väl att ingen annan gjort det tidigare.)

EN BILD FRÅN SEKELSKIFTET

I denna sena tid
öppnar jag dörren till det förflutna;

solen skiner
det är sekelskifte i småstaden
framtiden ligger ännu i en portfölj
bland andra papper.

Bak buktande gardiner innanför ett öppet
fönster
finns lungsoten
amerikabreven
och postillan.

Märker någon
att golvuret går snabbare?

Om molnen drar bort

Om molnen drar bort
och tar fågelvingarna med sig -
inget finns kvar
jorden torkar sönder -
och inga ögon finns kvar att se.

En tomhet av sträng öken

Klippor slipade av vind och sand

Kanske ändå en drömsk varelse
kan stå upp bland stenarna
slå vatten ur berget
befalla marken att grönska

Då skall en skalbagge
fånga solen i grönblanka vingar

Snögubbe

Här böjer snögubben försiktigt sin gamla rygg -

vill han känna doften
från vårens första blommor?

Ömsint gamling

böjd rygg, småleende

över det nya livet

När man går

är det gott

att veta att världen finns kvar.

Och veta att

nya gamlingar

skall vaka varsamt

och böja huvud och rygg

i kärlek till det växande