Blommornas spjut

Fotot av blommande hästkastanj är dagsfärskt. Dikten kommer från 1984 och uppföres lämpligen av en uppjagad skrikande ung skönlockig poet med blicken riktad mot evigheten och hjärteblodet sprutande över omgivningen. (Själv är jag därmed diskvalificerad för uppdraget beroende såväl av håravfall som ålder.)

Syrenernas blommor

växer rakt genom bröstet -

blå spjut

dödlig kraft

utan bot

vårgalen -

blommornas smärta i den unga sommaren

exploderande maskrosors vita sändebud

utanför fönstret -

kastanjernas spetsklädda koner -

spjut genom bröstet

Nattens armar

Natten sträcker sina stjärnprydda armar

mot den sovande jorden, sluter den i

en dröm av dansande kometer, en ström

av norrsken; det är

natten bortom allt medvetande som

lägger sina händer på jorden och

lyfter den - lätt som en fjäder -

ur sin bana, kastar fjäderbollen

bort över avgrunderna ...

... och jorden skall vakna i en vitnande gryning

utan att förstå, bara känna det omöjliga

att föras på örnvingar över djupen

Vårfanfar - stavrim

Krrro-ah, krrro-ah ...

Tranor

tar höjd

i termiken

Ärlan -

allvarlig -

ser över axeln

Grågäss

går

i gräset

Krrro-ah, krrro-ah 

klingar vårfanfaren,

Krrro-ah ...

Gåsmors vinge - korthaiku

Regnig kväll
Gåsmors vinge

Trygghet

Fönstertittare - haiku

Fönstertittare 

Klokrafs på fönsterblecket 

Smällfet ringduva

Aeneas offrar till sina husgudar

Ara pacis Augustae, Augustus' fredsaltare, i Rom

Tid

för fred

och offer

nu.

Den grånade hjälten

sänker blicken

mot fatets offergåvor

Blicken mild

Kampen slut

Gossen med frukterna

ser genom mannen

och förbi

Hans blick är falkens

Taltrasten och drängen - dialog

Jag har lyssnat en del till taltrastar de senaste dagarna. De har en blandning av fyndiga uttryck och tjatiga upprepningar, för varje fras måste ju upprepas. Som tur är varierar det från fågel till fågel. En ropar "vägg-i-vägg, vägg-i-vägg", en annan mer internationell hojtar "thank-YOU, thank-YOU", medan en kanske mer dadaistiskt inriktad individ maler på med "tjolehi, tjolehi". För nästan exakt 22 år sedan skrev jag den här dikten, inspirerad av vårens taltrast-konserter:

TALTRASTEN OCH DRÄNGEN - DIALOG

Taltrasten (från de mörka granarna):

- Vad-gör-du, vad-gör-du?

Drängen (böjd på åkern):

- Plockar sten, plockar sten.

Taltrasten igen:

- Det-är-hårt, det-är-hårt.

Drängen:

- Du har rätt, du har rätt

Men säg:

Hur äter jag mig mätt

utan denna åkerplätt?

Taltrasten:

- Ät-en-sten, ät-en-sten.

Drängen:

- Sten är hårt, sten är hårt.

Taltrasten:

- Åk-till-stan, åk-till-stan.

Drängen (rätar glad på ryggen):

- Du har rätt, jag far nu.