onsdag 8 december 2010

Öar

Över horisonten i sydväst,
glittrande i kvällssolen,
hänger en liten arkipelag
av vitgrå moln,
en armada
av stilla farkoster

söndag 21 november 2010

Gud är en grön elefant



Gud är en grön liten elefant
som bor i ditt högra öra
och sjunger små visor med pipig röst,
men lågt, för att inte störa.

Men härjas världen av storm och gny
och åskmolnen ligger tunga
så ropar den lille "usch och fy"
och vill inte mera sjunga.

Då får du gå ut på promenad
och lyssna till vårens fåglar,
för då blir lillen så pigg och glad
och lossar igen på sin tunga.

Ja, gud är en grön liten elefant
som gömmer sig blygt i ditt öra
och inte så gärna tittar ut -
den skall du inte störa!

fredag 12 november 2010

Höstlöv i vattenfärg

På somliga träd
är höstlöven tunna

målade i vattenfärger
genomskinliga

genomlysta

som en gammal människas ansikte.

söndag 31 oktober 2010

Tre dikter om höst på väg mot vinter



I.

När löven gulnar och glesnar
och ruttnar på marken -

till slut
blir åldrandet mindre skönt.

Hösten glider bort mot isiga nätter
Allt skall frysa -

vi kan bara se stjärnornas kalla ljus
och vänta
vänta

Vara främmande i en värld
som inte är vår


II.

Jag tänker mig en vår
en försommar

I den kvardröjande kylan
spricker knopparna

En morgon
hörs den första lövsångaren


III.

På björkgrenar rinner löv som gull
och faller, blir snart till ny fin mull
men först, för att ej Naturen förtörna
löses de upp, blir till björklövsförna
där maskar, kryp samt jordbakterier
ständigt har fest och mordslaktferier -

allt åker runt i årstiders varv
där kom en koltrast och nöp en larv!

torsdag 7 oktober 2010

tisdag 5 oktober 2010

Haikuvarning: fallande kastanjer!

Se upp! Tag på hjälm!

Hårt faller nu kastanjer

mot huvudet mitt!


(Ja, det var nära ögat, men jag klarade mig i alla fall. Men tusan vad det smällde när de slog i marken!)

lördag 11 september 2010

Kosmiska handlingar


I.
Att vika samman himlen
som en näsduk
och stoppa den
i bröstfickan.

II.
Att för ett ögonblick
fälla ut en gnistrande solfjäder,

tusen sinom tusen solars ädelstensglans;

med ett svep
förtrolla allt
till ett universum
med färger
långt bortom det fattbara -
och så åter fälla samman solfjädern,
stoppa den i fickan,
gå.