Slutsnackat

(Angående alla de där som går med telefonen vid örat hela dagen och inte verkar göra något annat än att snacka ...)

En dag har du pratat för mycket
Det kommer ett meddelande:
Du har använt hela din kvot för denna månad.
Resten av månaden får du bara använda femtio ord per dag!
Då kanske det blir mindre tomt prat?

Haren vid Konradsberg

Utanför Konradsberg
sitter en hare stilla och begrundar något

Kanske den lyssnar till
"Sensommarnätter" av Wilhelm Stenhammar
(i en MP3-spelare gömd i de spända öronen)
medan solen sjunker
bortom Ulvsundasjön?

Ovanför
drar en gul luftballong förbi

Kvällsbris

Och haren som stilla begrundar något
med nacken mot solnedgången


(Anmärkning: Konradsberg är numera Lärarhögskolan i Stockholm, knuten till Stockholms universitet. En slottsliknande byggnad från 1800-talet som ursprungligen byggdes som sinnessjukhus. "Man har byggt ett slott åt dårarna" sades det.)

Vinterdikt (i förväg)

Det är för tidigt för vinterdikter kanske, men här är en som kom för mig förra veckan. Jag gick bortom Gröndal i Stockholm och fick plötsligt syn på något som verkade vara en silvertärna som jagade ute på Mälaren mellan Ekensberg och Stora Essingen. Silvertärnor ser man bara under flyttsäsongen i Stockholm, så om jag såg rätt så var det en som var på väg söderut (till Södra Ishavet - en lång resa) och därmed gav förebud om den annalkande vintern. Det fick mig inte på särskilt gott humör, däremot kom denna dikt för mig:

Snart sätter vintern sin feta häck

på Nordens frusna länder:

fram med halsduk och vintersmäck

för snart får man hacka tänder!

Allians?

Blad

Tillsammans

Rödgrön allians?

Vågor - hundar

Vågor
löper som nyfikna hunder
över strandens stenar

När tistlar blir gamla

När tistlar blir gamla
mjuknar de -

lyfter grå hjässor
flyger bort till ett annat liv

okroppsligt lätta
lyckliga

Berg

Bergen är gamla elefanter
som lagt sig -
inte till sista vilan
utan i väntan på nästa uppbrott.


Ibland knyter berg och moln blodsband
Ibland skiljs de åt
Ändå finns de på samma planet
Och i sitt innersta
känner de sönderdelningens och sammanslagningens lagar