Solen i andens öga

En solig dag
i en skog
vid en sjö
sätter jag mig
för att vila.

Då kommer
en gräsand, brun,
med stultande gång
ur vattnet
till mig på hällen.

Den rör vid mitt ben,
så vänder den sig,
jag tar en bild
och ser i den
solens blänk i ögat!

Uppackningsbesvär - tanka

Förb... förpackning!
Kan inte få ut grejen!
Varför så motigt?
Vill firman jäklas?
Puh! Äntligen loss!

(Nix, det här är inte ett besvärligt IKEA-paket som stretar emot. Även andra firmor kan förpacka sina prylar på ett omöjligt sätt!)

Fyra haiku efter utflykt i Tyrestaområdet

Sensommarskogens
tystnad fylls av fågelsång:
hjärnas ljudminne!

En silltrut delar
stolpe med två eller tre
kajor. Förbrödring?

Nötskrikor skriker
som nötskrikor har för sed.
Alls ingen skönsång!

Hack-hack-hack-hack-hack
Hack-hack-hack-hack-hack-hack-hack:
Hör-hack-spetts-hai-ku!

Jag läser Werner Aspenström

I.

Jag läser Werner Aspenström.
Han är läsbar. Begriplig.
Det kan man inte säga om alla poeter.
Vad är nyttan med obegriplig poesi?
Dunkelt tänkt. Dunkelt skrivet.

II.

Molnen flyttar värmen, skuggan -
och regnskurarna -
hit och dit.

Rapport från naturen:
Gossen Gråsten står där han alltid stått
(sedan slutet av senaste istiden).
Gossen Pimpsten däremot
flyter ovanpå.
Hur det är med Gossen Täljsten
vågar vi inte gissa.

( "Gossen Gråsten" har Werner Aspenström skapat som motvikt mot den högtflygande Ikaros, i dikten 'Ikaros och gossen Gråsten'.)

Jag läser Stagnelius

De kursiverade raderna är citat från Stagnelius. Och fotnoterna på slutet visar vilka dikter det handlar om.

I.
Ett kvidande dårhus är världen
Jag längtar till sällare länder (1)
Detta om man får tro han
Stagnelius, Erik Johan.
Köp alltså biljett för färden
Till lycksalighetens stränder
Där demantehällar blänker
Och näktergalar skänker
Stämning av himmelsk frid!

II.
Glöda ej Nordens fält av diktens himmelska rosor (2)
Nej, glöden den kommer ur Nordens jord
Ur marken, den karga, där skönheten ändå växer
Med gröna blad och nyponrosors härliga färg.
Men kanske skalden finner belöning i andra nejder
Månne finns lön i annat land?
Ja, skalden land skall vinna
Där mjölk och honung under palmer rinna (3)

III.
... den sorgsna hällen gråter
Kalla pärlor över gräset (4)
I mörkret står vi åter
På det dystra näset
Vid vemods blygrå hav -
Dagen har nedlagt sin stav.

IV.
Natten är dagens mor. Kaos är granne med Gud (5)
Grannsämjan är väl tveksam
Där omaka grannar bor.
Fast Kaos är granne med Kosmos
Och kanske bekant med Osmos.
(Dagens kusin från Dalsland
Hälsar på ibland.)

(1) Längtan efter det himmelska
Demantehällar = diamanthällar. Vanligare i romantisk poesi än i verklig geologi tror jag. Och näktergalar sjunger inte romantiskt, om man nu inte tycker skrammel och visslingar är romantik!

(2) Ond och besvärlig är tiden

(3) Bland jordens vilda ätter

(4) Avsked till livet

(5) Vän! I förödelsens stund

Musik eller buller

Minimalistisk musik av Steve Reich på radion.

Klinke-klinke-klinke ...

Men det där bullret i bakgrunden,
         ingår det i musiken?

Stänger av radion ett ögonblick. Bullret kvar
        - det är en motor som väsnas på gatan.

Numera är det ju inte så lätt att veta
        om bullret är musik (eller tvärtom).

Fast buller som musik - det är väl
       en hundra år gammal idé numera?

Futurism.

Gammalmodig futurism.

Det kan man läsa om i italienska futuristiska manifest
        från tiden före första världskriget.

Bullermusiken blev aldrig riktigt någon hit.

Futurism kan lätt bli gammalmodig.

Betraktar vilande ko

Hon viftar ibland med sitt öra
Ibland lite grann med sin svans
Kon ligger, och inget kan störa -
Dess blick är nån annan stans

Den ligger utsträckt i hagen
Bland andra slumrande kor
Har ätit, har nog fullt i magen
Och gör inget annat än glor