Det vilda!

Poesins örnvinge-slag
är väl ofta mer som sparvvinge-fladder

Diktens lejonvrål
nog mest som huskattens lilla pip

Men ändå finns därinne
       - det vilda!

Tredje advent

En trio
av ljus som brinner med brio -
ett sken som vore det himlasänt,
ikväll, för nu är det tredje advent!

Hur var det med Sven Dufvas släkt?

Sven Dufva i aktion

Idag är det Finlands "födelsedag". Härmed skickar jag gratulationer över Östersjön. En del av mina vidlyftiga släktrötter letar sig bort till grannlandet, och tillbaka till den tiden när vi var i samma land. Även några finska soldater finns i släkten. En skall ha varit med om bygget av Sveaborg.

Men den mest kände fotsoldaten i Finland var (kanske) en litterär uppfinning av gamle Johan Ludvig Runeberg. Det rör sig givetvis om den tappre men kanske något klent begåvade Sven Dufva.

Vi vet ju så mycket som att hans far var militär, närmare bestämt underbefäl. Sergeant nämligen. "Sven Dufvas fader var sergeant / avdankad, arm och grå" som Runeberg skrev. Men det måste väl ha funnits flera i släkten? Låt oss se vad lite släktforskning kan ge:

1.
Sven Dufvas moder var en tant
som gifte sig med en sergeant
och alltså sen
blev mor till Sven -
minsann!

2.
Sven Dufvas broder hette Tor
och gick omkring i stora skor
och sparka' sten
med starka ben -
vad han kan!

3.
Sven Dufvas syster hette Emma
gick mest hemma, bakte memma,
gilla' stöket
uti köket -
hon var grann!

4.
Sven Dufvas farfar var en knöl,
drack dan i ända dåligt öl
ur krus och balja
rapakalja
pimplade han!

(Rapakalja är enligt ordboken "osilat spisöl". Har givit upphov till det svenska uttrycket rappakalja som betyder "struntprat".)

Det torde funnits fler personer i släkten, men det är så här långt som forskningen kommit på nuvarande stadium.

Muminmormor

Diktens föremål på sin bokhylla. Dikten i sig är ett försök att skriva enligt finsk runometer.

Muminmormor med sin väska
plirar vänligt från en hylla,
står nog där som gammalt minne
från en resa till vårt grannland
som ju var min mormors hemland.
Åboland och Österbotten
där har många släktled slitit,
de har blandat bark i brödet
kämpat hårt med starka nävar,
druckit kosken, svingat pukko,
väl till påsken ätit memma,
svurit vilda finska eder
och väl var't som folk är mest.

Meteorer - änglar

(Dikten skrev jag i förra veckan. Idag låg den lilla ängeln framför mig på grusgången.)

Meteorer faller
     eldklot
fallna änglar -
så kommer
himlen
till jorden