Några Staffan-stollerier

Förklaring till det följande: Vid Lucia spelades diverse körlåtar på radion, bland annat olika versioner av gamla visan om Staffan stalledräng. Det gav mig lite 'lustiga vibbar' och resulterade i några mer eller mindre välrimmade verser. 

I myternas röriga värld hette Staffan ibland Stefan(us) och var en gammal martyr. Han fick en sten i skallen och mådde inte bra av det. Hur det kunde kopplas ihop med kappridning på juldagen är det nog ingen som förstår.

När jag kom att tänka på att Staffan är en variant av Stefan ramlade ytterligare en pollett in: det finns ju en kriminell Stefan i verkliga livet! Han är känd som Tjock-Steffe och har till och med en sida på wikipedia. Fast den gynnaren verkar ha pysslat med annat än häststöld. Han kanske var för tjock för att komma upp på hästen?

a.

Staffan var en stalledräng
Han var medlem av ett gäng
Alla dessa fålar fem
Stal han från en bondes hem
Sedan kom polispiketen
Staffan hamnade i smeten
Snart så blev han platt som plätten
När han släpades till rätten
Redan i den nästa kväll
Satt han i en dyster cell
Med en ganska dålig säng -
Inte längre glad gamäng

b.

Staffan är en kriminell
Sitter nu i Kumlas cell
Knyckte fem av bondens kusar
Med sitt gäng av skumma busar
Men så fick han stå sitt kast
Snuten tog den busen fast!

c.

Staffan var en stolle-dräng
Jönsa runt med stolle-gäng
Nallade fem fina kusar
Med sitt fula gäng av busar

d.

Staffan är en stolle-dräng.
I stället för sin sköna säng
Hastar över vintrig äng
Jagar efter stilpoäng
I juldagsmorgons stjärnljus -

Det var Staffan Stolle
och hans sista refräng!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Jag har sett Tomten!

 

Er amatörpoet gjorde en märklig observation dagen efter första advent, det var på buss 832 mellan Fornpasset och Myrmalmsringen (Haninge kommun), och rapporterade detta:

Söderut, långt från Slussen,
där satt ju Tomten på bussen!

Det var en äldre rundlagd man.
Skäggig och rödbrusig – det var han!
klädd i en röd tomteluva,.
och tillika röd tomtetröja

Sen klev Tomten av bussen,
mot ICA Maxis storhandels-stuva -
Mer kan jag inte avslöja!

Björnen sover kanske ...

 

... men inte i sitt lugna bo. Vintern är inte långt borta, men björnarna på Skansen hade ännu inte lufsat in i idet för att sova bort vintern den 14/11 när jag tog några bilder av sömniga björnar ute på björnberget. De inspirerade till följande vers. 

Skansens björnar är ännu vakna.
Är ute i hägnet, vill inte sova.

När regn och novemberrusk fyller luften
stirrar de håglöst ut i intet.

Kanske de drömmer om färska lingon,
om Mors lilla Ollle som hälsar kavat.

Kanske om middag på älgens kalvar
och annat trevligt i vårens skog.

Min första (och nog sista) aforism

 ”Aforism … Kort (lösryckt) lärosats, tänkespråk, 'tankespån', ibl. nära ordspråk, ibl. 'eldgnistor” enligt Olof Östergren Nusvensk ordbok.

Hej alla fyra läsare (eller fem?)!

Jag har varit borta från sajten ganska länge, så det är kanske dags att ge ett livstecken. Och det gör jag med min enda aforism. (Kan ha skrivit ytterligare en till, men hittar inte igen den, och den var nog inte så bra.) För övrigt har ordet aforism en förnumstig ton känner jag, aforismer verkar ofta skriva självklarheter på den stackars läsarens näsa.

Vad säger Östergren om synonymer till 'förnumstig' förresten? ”småvis, småklok, småförståndig, snusförnuftig, ibl. lillgammal.” Det är väl bra, men för egen del vill jag stryka 'lill' från lillgammal. Snusar jag jag inte heller.

Men fram med näsan så får jag skriva nu! Här är min förmodligen både första och sista aforism:

I personen som deklarerar ”jag är emot alla sorters extremism”
kan det döljas en otäck liten högerextremist.

Farväl till kall och gnällig maj!

Nu samlar våren sitt pick och pack
och smiter ut genom hemlig dörr.
Vi vinkar adjö och säger: "Tack"
Och: "Nog var det bättre förr,
när årstider följde en fast kalender
och kom i tid, alltid en i sänder.
Nu är det kaos och årstiders-blaj,
så dra du hädan, du kalla maj!"

Ormens år

Ormen har just ersatt Draken i den kinesiska kalendern. Gott nytt år, kanske särskilt till boende i Väsby!

Ormens år – det är är i år
En listig krabat som utan spår
Slingrar runt bland buskar och snår

Människan runt på marken går
Fåglarna högt i himlen når
Vad ormen tänker, ingen förstår

Ormen väser ett ”Por favor
Jag ömsar skinn och snart är det vår
Högre än så ej min klokskap står!”

Årets juldikt 2024

Tiden går under gnat och gnäll.
Rätt vad det är blir det julaftonskväll.
Somliga ögon blir rörda, ja blanka,
andra tycker det mest liknar Anka.
Ja, Kalle och gänget galna tomtar
som skränar högljutt och promptar
folkets massor att konsumera
(vad kan väl handeln önska mera?).

Men kvar finns än en gammal gubbe,
han nöjer sig med en sillbit och nubbe.
Kanske hans snälla gråa gumma tänker
på barndomshemmets enkla små skänker.

Och någonstans på den svenska tundran
finns ett barn med storögd förundran
som bortom stadens gator och skjul
hör en röst som viskar "God jul!